Strax höst!!
Det börjar bli dags att plocka fram jackor och ta på sig något annat än flipflop. Jag flyttar liksom in i dem när säsongen tillåter mig. Fantastisk uppfinning, men kanske inte det snyggaste att bära på foten. Nu har jag ingen större lust att ha något på mig bara för att... Är absolut ingen modetjej!!!! Näpp jag bär det jag trivs i =D!!
Att alltid trivas är en konst tror jag. Tror väl egentligen inte att alla gör det, men jag kanske har fel. Det måste väl finnas saker i allas liv som inte är bra??
Nu när hösten knackar på dörren vilken dag som helst står vi med många förändringar. Stora som små.
Mitt liv är på väg in i en ny fas där jag är beredd att släppa in nya människor. Jag har gjort en inventering i mitt eget liv och insett att jag har hittat en äkthet som är så värdefull att jag aldrig kan släppa den. Känns konstigt och overkligt när man har känt på den förädiska falskheten. Den är ett minne blott men jag vet att den aldrig ger upp sitt fäste och den kommer bränna fler än mig.
Har sotat av mig och är så gott som ny igen =)!!!
Har levt ensam i 5 år till jul i år. De har varit de bästa åren, för oj vad jag har lärt mig hur livet kan svänga och hur det är att stå ensam när det är som värst. Jag står fortfarande ensam när det blåser men jag är starkare nu. Blir väl som en gammal ek till slut =D.
Hösten ja... Gillar inte hösten något vidare, för det blir mörkt och kallt. Möjligen kan det bli ljusare på många fronter som jag hoppas på. Beror på hur mycket jag vågar satsa av mig själv.....
Ta på dig en mysis!!!!
Det beror nog på vem man pratar med. Jag undrar när jag själv tycker det är bäst att ta på mig mysisen?
Min mysis är inte alls avancerad, ett par gråa alldeles för stora mjukisbrallor och nått linne..
Kanske är det skönast att sno på sig mysisen efter jobbet en riktigt taskig vinterdag och tända lite ljus. Eller varför inte på sommaren efter allt stoj med barnen, sol och bad och efter duschen när ungarna har somnat?
Att sätta sig och slappa medans hela kroppen hettar efter en dag i solen.
Tankar och tid är i otakt....
De människor som varit här och hälsat på min sida har förstått att livet för mig och mina tjejer varit lite rörigt minst sagt ett tag. Flytt och byte av skola, m.m.
Jag tror i min lilla tråkiga heltidsarbetande/singel/mammavärld att de jobbiga sakerna tar slut så småning om....hmmm fel.
Det är inte lätt som liten att byta skola när man tvingas lämna sina kompisar man vuxit upp med, för att anpassa sig till en ny skolmiljö, nya kamrater och ny skolpersonal. Det är tufft att vara unge idag!!
Mobbing...... ett sådant fruktansvärt fult ord!!!!!
Det finns överallt på alla skolor idag precis som då... när jag gick i skolan. Skillnaden idag är att den börjar i tidigare år och är mycket grövre samtidigt som skolan har fått en större rädsla för att ingripa, att agera för den som är utsatt och att det blir konsekvens för den som mobbar. Vad är problemet???
Jag fick till svar utav personalen att "som ny får man nog ta lite skit för att man ska få vara med i gemenskapen". Ja vad ska man säga???....... Jag blev ganska ordentligt irriterad och jag kämpade tappert för att inte tappa sinnet fullständigt. Tror att jag gjorde klart vart jag stod i frågan om mobbing.
Är det inte den ena så är det den andre =)...... Vi inväntar en undersökning i form av coloskopi och gastroskopi för en av mina flickor. Farbror doktorn vill se efter om det finns samma sjukdom som hos mig, Ulcerös Kolit. Ha förbarmande jag är orolig!!!! Tösen har ju ont!!!
Hon funderar mycket och jag med, men tankarna går mycket fortare än tiden och det är inte drömläget direkt.
Man är inte så tuff inombords, snarare tvärtom.
Kanske är detta en följd av allt som hänt sedan jul 2011, inte vet jag....
Men allt är inte nattsvart ska jag säga. Finns mycket gott som händer också. Många gamla bekantskaper och nya med för den delen har ramlat in i livet vilket gör att jag fått distans till de gamla förlorade relationerna. Det är skönt och jag har förstått att tresamhet kan leda till så mycket skitsnack så klockorna stannar, och när man själv är ett utömt ämne pratar man om mina barn och hur de har stört leken.... ajabaja det är riktigt riktigt fult gjort >=-(.... hmmm skäms. Att sedan sätta upp en empatisk och sympatisk fasad av ren nyfikenhet är ännu värre bara för att få något mer att prata om. Det är omöjligt att sådana människor har något annat att göra än att frottera sig i andras öden för att dämpa sin egen livsångest. Att leta fel hos andra för att höja sig själva. Hahahaha ja sånt jag ser i mitt jobb helt enkelt =)
Jag har fått höra att jag beklagat mig ang min före detta, (har nämnt det förut), att jag snackat ner honom. JA det har jag gjort men jag står för det för jag var förbannad, men står du som snackat ner mig och mina flickor för det du sagt?? tror knappast det!!
Kanske är det ett uttryck för något men det får stå dig, men det bringar inga som helst vuxenpoäng eller höjer din andel på respekt.
Näää ut med det gamla och in med det nya för f*n och fort ska det gå =)
Tack och hej!!!
/ina
Den osminkade verkligheten!!
Detta gör vi oftast med vänner inte med vår partner.....
Jag ska säga att jag är skild sedan snart 4 år tillbaka och ser skillnader i hur man umgås i relationer nu än för 20 år sedan. 20år sedan är inte jättelängesedan!! Utelivskulturen har förändrats drastiskt. Idag går vi tjejer ut för oss själva och killarna går ut på sitt håll. Varför???!! vad hände med att gå ut tillsammans???
Det må hända att jag är gammalmodig i mitt tänkande kring partnerrelationer, men det går åt helsike och det med musik. Vi separerar hej vilt som inget hade hänt nu för tiden. Många skaffar nya partners och gör samma sak igen. Jag tror på att ta lärdom av sina misstag och att inte göra dem igen.
Mina föräldrar har i år varit gifta i 50 år!!
Jag pratar med dem ofta och de säger att tillit är nyckelordet.... Tillit.... Det är längesedan jag hörde att någon sa att de har tillit till sin partner. Jag hade inte heller det i slutet på mitt äktenskap.... och ni kan tro att jag sminkade och spacklade livet för ingen skulle se hur jävla dåligt det var. Inget fungerade!!!!
Vad hände??
Jag blev med bebis, börjad plugga, blev med bebis, vi byggde hus, jag blev mer självständig och starkare som individ och klarade mig själv och jag fick ett eget nätverk. Det föll inte i god jord hos min partner tyvärr så det sket sig efter 15 år tillsammans.
Detta är bara några moment som gjorde att vi gick skilda vägar. Plussa på det ovannämda så förstår vi snart att vi inte ens kan få grundpelarna att stå stadigt. Vi måste bromsa upp och vårda våra kärleksrelationer på ett annat sätt än vi gör idag för då behöver vi inte sminka livet utåt.
Vi kanske inte känner våra partnerrelationer egentligen eller så tror vi att vi gör det? Det kanske är just därför vi sminkar verkligheten och och håller oss sysslesatta med så mycket annat än just relationskapande arbete.
Det är lite häxjakt på den som är singel idag och speciellt om man är förälder. Jag såg hur min omgivning förändrades när jag blev ensam med 2 små barn. Jag förändrades också såklart. Det jag vill komma åt är att det är inte riktigt okej i folks ögon som lever i tvåsamhet att jag/vi fixar det och faktiskt har en valmöjlighet att kunna välja OM jag/vi vill gå med någon hem på fredagsnatten efter krogen exempelvis. Att jag/vi står med gott självförtoende och tror på mig/oss själv och vågar ta mig/oss ton fasän jag /vi är ensamstående. Jag/vi har ingen anledning att sminka mitt/vårat liv för det är ibland för jävligt med griniga unga och jag/vi själv kan också vara en riktig surkärring/gubbe. Man får lov att vara det när tvätten hopar sig, diskmaskinen är full, det är bråk om ungarnas läxor, middagsmaten inte är tinad, pengarna sinar och det ligger tre dagars smulor under köksbordet.
Hahahaha det roliga är att vi alla har det så här vare sig man lever ensam eller i tvåsamhet, skillnaden är att jag/vi slipper bråka om vem som ska göra vad ;).
Jag tror från djupet att om vi slutar sminka upp våra liv på det sätt som vi gör idag skulle vi må väldigt mycket bättre för vi hade gjort upptäckten att äktheten är det viktiga. När vi lagt på för mycket smink har vi snart glömt hur allt såg ut och var. Då kommer desperationen och man tar bort alltsamman istället för att ta av ett lager i taget och se var äktheten försvann.
Ta vara på varann// Ina
Lite nördigt kanske??
Att skriva och och dikta är en stor del av mig eftersom det är ett väldigt bra medel att bearbeta saker och känslor.
Jag kommer nog successivt lägga ut det jag knapprat ihop genom åren. Vi får se// Ina
Tvåsjälastrid!!
Tvåsjälastrid
"Tystnaden värker i mitt bröst,
varför kommer det inga ord när jag försöker säga något?
Mina ögon är tomma och blanka,
de är sorgetyngda och svarta, jag känner inte igen mig.
Vad är det jag har blivit?
Detta är inte jag!
Det är inte jag som känner uppgivenhet, det är någon annan.
Du spelar ett spel där jag inte kan reglerna,
jag är dömd, utvisad och ute ur matchen.
Hittar ingen regelbok,
HAHA det finns ingen!!
Får inte ens vara med på arenan,
jag står utanför och hör viskandet.
HAHA du hör inte vad jag säger!!
Vi krigar med ord vassa som knivar men ingen av oss blöder.
Orden är inte tillräckligt vassa, försöker få mig att blöda,
men blott mina tårar rinner.
Som pärlor faller de tungt mot marken i krigszonen som en gång var vår borg.
Den är inte längre trygg nu när murbräckan gjort i hål i muren.
Vem flyr först innan någon av oss faller till marken förlorad i en strid
som en gång började i oändlig kärlek och underbara löften.
Jag älskar, du kanske hatar, du kanske älskar, kanske det är jag som hatar?
Jag.......älsk...ar d..i...g.
Här och nu
Du och jag, var sin tid, står vi mitt i livet,
Mitt liv rasa´, ditt flöt på
Nu är jag mitt i det första stora klivet
Jag måste fortsätta gå.
Du tar min hand, känner vad du vill
Mina murar faller lugnt
Det är ju dig jag vill komma till
När livet känns så tungt.
Du ger mig det nån stal från mig
Min själ, mitt liv, mitt jag
Blommar i ögonblick med dig
Nu lever jag varje dag.
Mjuka läppar kysser min kind
Lycka i ett andetag
I en kärlek som är så blind
Möts igen, ett inferno av lustar
Vi ses i tiden som redan har flytt
Kroppar åtrår, vi suktar, vi törstar
Inget är gammalt men inget är nytt
En dörr har öppnats jag inte trodde fanns
En dörr till min innersta vrå
Vill vi ge varandra en ärlig chans?
Så rädd att du bara ska gå.
Du ger mig det nån stal från mig
Min själ, mitt liv, mitt jag
Blommar i ögonblick med dig
Nu lever jag varje dag.
Mjuka läppar kysser min kind
Lycka i ett andetag
I en kärlek som är så blind
Inga ord kan beskriva det dina ögon säger
Du så öm, så mjuk, så varm
När du vilar ditt huvud på min barm
Jag vill ha dig här varje minut
Vill känna din hud emot min
En känsla som aldrig har dött ut
Smärtar likt en isande vind.
Ditt skratt förlöser min ängslan för livet
Du sa, lev här och nu
Aldrig mer tar jag kärleken för givet
Det vackra för mig är du.
Ina. F
En liten sockerbagare.
Min stora tjej håller på med ett bokprojekt i skolan. Nu håller hon på att baka en kladdig chokladtårta med mintcreme!!! Hon ska göra en egen bok och då valde hon att göra en kokbok. Detta är då ett av recepten hon ska ha med i kokboken och hon ska ta bilder på det hon gör. Så vi får ta fram kameran och plåta om en liten stund när den är klar. Det ska bli spännade att känna vad den smakar!!!
Den var supergod!!!! Åh vad stolt jag är =)
Livstankar
Idag var det som att allt släppte och jag känner mig så otroligt lättad!! "Liten tuva stjälper ofta stort lass" heter det och det var vad som skedde. En liten gest som pressade stressen in i ett hörn där den ska stå. Jag är så tacksam för att det fortfarande finns människor som är äkta och rädd om andra. På något sätt upplever jag att "rättvisa" har skipats. Det är den känsla som jag bär med mig idag, en underbar känsla!!
Jag har funderat på det där med bokskrivande... kanske skulle den heta:" Jag blev sladden"(eftersom jag är sladdisen i familjen), "Vart tog alla vägen", "Handbok för nyskilda", "Ensam är stark" "Jag vågar, vågar du?"
Det svåra är att bestämma i vilken period i livet jag ska börja skriva om...Det blir troligen en lång reflektion, eftertanke och vad jag har för nytta av det jag lärde mig då, idag.
Jag kan redan nu säga att mina erfarenheter avgjorde vilket yrke jag har valt. Jag är jäkligt stolt över mitt jobb och det jag gör, så det så.
Livet måste rulla på med ungar, jobb och allt annat också, men samtidigt känner jag att tiden snart är inne för en förändring igen. Möjligen sätta sig i skolbänken och läsa vidare tills man får svart bälte i bäst.. Nej då bäst är det väldigt få som blir på livet. Jag skulle vilja göra mer för andra i mitt jobb men har inte befogenheterna till det och det är kanske där jag ska starta.
Allt får ta sin tid men just idag tänker jag inte grubbla speciellt mycket på något annat än att det faktiskt är en väldigt bra dag <3 !!
27 mars.
Idag är den 27 mars 2012. Solen lyser och det är jättevarmt. Har varit ute med ungarna, en kompis till dem och en vän till mig. Packade ryggsäck med nystekta pannkakor, saft, kex och nykokt kaffe. En dag i solen tecken är något extra så här på vårkanten när man ser vitsipporna, tussilago och grisen Pigge på Emaus. Då är det vår <3!!
Skönt är väl det.
Vi lämnar snö, regn och kyla för att gå mot sol, värme och det underbara ljuset.
Ljus.. Ljus i livet är ett annat sorts ljus som kan lysa upp tillvaron. Sådant ljus har de allra flesta jag känner. Ibland får man nya ljus eller så får gamla ljus ny flamma.
Jag har fått ett nytt och ett gammalt har fått eld igen. Min yngste brorson är det nya och min yngste storebror har kommit in i livet igen.
Det har förflutit många år men jag är så otroligt glad att de vill vara en del i mitt liv och mina barns liv. Mina barn har fått en morbror till och jag har fått min bror tillbaka och det känns som den där pusselbiten som saknats fallit på plats. Känns som jag varit lite stympad i själen.... själen har gått ojämnt.
Människor har frågat hur det är med min bror och jag har lite lätt svarat att jag inte har en aning, för det har jag oftast inte vetat. Jag har försökt att inte bry mig för det har varit tufft att inte veta och när jag har fått veta så har det gjort så satans ont. Han är min storebror och jag är stolt över honom!!!!
Jag kanske skulle skriva en bok om allt som hänt i livet med syskon, vänner och skilsmässa??
Undrar vad den skulle heta?? Jag får klura på det.
Skulle bli många skratt och tårar på vägens gång.
Kom på det nu att jag har nästan glömt hur det var att vara lillasyster!! Det är en väldigt skön känsla när storebror kramar om en och säger att man faktiskt är bra som man är =).
Blod är tjockare än vatten och vad som än händer så är detta ett gnistrande ljus i mitt liv just nu.
Börja om!!!!
Jag insåg för länge sedan att jag absolut inte är perfekt, men det är det fan ingen annan heller som är. En skön vetskap att bära med mig just nu när jag börjar om... Det låter kanske klyschigt och slitet att uttrycka sig på det viset, men jag struntar i det.
Sedan december 2011 har jag förstått hur rädda vi är för att sticka ut hakan för andra människor. Jag har den erfarenheten idag!! Samhället är inte till för oss som vill väl och som vågar visa civilkurage. Några goda saker jag fått utav det är ett rent samvete och jag vet att jag inte kan göra mer än det jag har gjort. Jag har flyttat, varit sjukskriven, bytt skola för barnen och varit livrädd. Har haft panikångest skaffat överfallslarm i fall om att någon skulle komma. Jag ser mig alltid över axeln en extra gång......kollar över min bil innan jag kör iväg på morgonen. Jag ångrar inte att jag tog beslutet att försöka hjälpa någon annan. Hade jag varit i den situationen hade jag också varit glad om nån hade försökt hjälpa mig.
Det lustiga är att jag hör hur folk runt mig pratar..... hahahaha säger jag bara. Pröva att gå i mina skor!!!! Jag klagar inte på mitt liv, för jag har ett roligt jobb med de bästa kollegorna som finns där när man behöver. Med de "vännerna" jag har/haft behöver man inga fiender. Jag vet vad som sägs men det är jävligt tråkigt att det är de som är mest nyfikna som snackar mest skit!!!!! Vad jag vet så är det också de som mår sämst.... Jag har gått igenom en skilsmässa, har mina barn på heltid, jobbar heltid o.s.v.... det där tugget som nästan alla andra gör. Jag har aldrig mått så bra som när jag blev ensam.... ensam och singel.
Skvallerfaktorn var då otroligt hög och det skvallrades. Jag var den förste att prata för jag var så förbannad!!! Nu snart 4 år senare får jag höra att det var fel..... fastän det var några otroligt nyfikna, frågvisa och hörgiriga människor som ville ta del och veta vad som försiggick.
Jag har också gjort mina misstag i livet....att prata förtroligheter med fel personer och det kostar i både tid och vänner. Det finns alltid människor runt oss som vill oss illa konstigt nog. Vad det gäller min skilsmässa, min föredetta så tror jag inte att en del ska yttra sig överhuvudtaget för fan vad skit ni/vi har pratat, hahahaha!!!!
Förstår inte vad problemet är??? Jag klarar mig vad som än händer och har inga problem med att stryka folk ur mitt liv på något vis. Människor som själva går och trycker och mår skit men frotterar sig i andras elände är INGET som jag behöver eller vill veta av.
Ibland är det nyttigt att börja om och se livet från ovan med lite perspektiv på det. Det ger en fräschhet åt vardagen som man inte anade innan.
