Börja om!!!!
Att börja om..... ja vad då börja om??
Jag insåg för länge sedan att jag absolut inte är perfekt, men det är det fan ingen annan heller som är. En skön vetskap att bära med mig just nu när jag börjar om... Det låter kanske klyschigt och slitet att uttrycka sig på det viset, men jag struntar i det.
Sedan december 2011 har jag förstått hur rädda vi är för att sticka ut hakan för andra människor. Jag har den erfarenheten idag!! Samhället är inte till för oss som vill väl och som vågar visa civilkurage. Några goda saker jag fått utav det är ett rent samvete och jag vet att jag inte kan göra mer än det jag har gjort. Jag har flyttat, varit sjukskriven, bytt skola för barnen och varit livrädd. Har haft panikångest skaffat överfallslarm i fall om att någon skulle komma. Jag ser mig alltid över axeln en extra gång......kollar över min bil innan jag kör iväg på morgonen. Jag ångrar inte att jag tog beslutet att försöka hjälpa någon annan. Hade jag varit i den situationen hade jag också varit glad om nån hade försökt hjälpa mig.
Det lustiga är att jag hör hur folk runt mig pratar..... hahahaha säger jag bara. Pröva att gå i mina skor!!!! Jag klagar inte på mitt liv, för jag har ett roligt jobb med de bästa kollegorna som finns där när man behöver. Med de "vännerna" jag har/haft behöver man inga fiender. Jag vet vad som sägs men det är jävligt tråkigt att det är de som är mest nyfikna som snackar mest skit!!!!! Vad jag vet så är det också de som mår sämst.... Jag har gått igenom en skilsmässa, har mina barn på heltid, jobbar heltid o.s.v.... det där tugget som nästan alla andra gör. Jag har aldrig mått så bra som när jag blev ensam.... ensam och singel.
Skvallerfaktorn var då otroligt hög och det skvallrades. Jag var den förste att prata för jag var så förbannad!!! Nu snart 4 år senare får jag höra att det var fel..... fastän det var några otroligt nyfikna, frågvisa och hörgiriga människor som ville ta del och veta vad som försiggick.
Jag har också gjort mina misstag i livet....att prata förtroligheter med fel personer och det kostar i både tid och vänner. Det finns alltid människor runt oss som vill oss illa konstigt nog. Vad det gäller min skilsmässa, min föredetta så tror jag inte att en del ska yttra sig överhuvudtaget för fan vad skit ni/vi har pratat, hahahaha!!!!
Förstår inte vad problemet är??? Jag klarar mig vad som än händer och har inga problem med att stryka folk ur mitt liv på något vis. Människor som själva går och trycker och mår skit men frotterar sig i andras elände är INGET som jag behöver eller vill veta av.
Ibland är det nyttigt att börja om och se livet från ovan med lite perspektiv på det. Det ger en fräschhet åt vardagen som man inte anade innan.
Jag insåg för länge sedan att jag absolut inte är perfekt, men det är det fan ingen annan heller som är. En skön vetskap att bära med mig just nu när jag börjar om... Det låter kanske klyschigt och slitet att uttrycka sig på det viset, men jag struntar i det.
Sedan december 2011 har jag förstått hur rädda vi är för att sticka ut hakan för andra människor. Jag har den erfarenheten idag!! Samhället är inte till för oss som vill väl och som vågar visa civilkurage. Några goda saker jag fått utav det är ett rent samvete och jag vet att jag inte kan göra mer än det jag har gjort. Jag har flyttat, varit sjukskriven, bytt skola för barnen och varit livrädd. Har haft panikångest skaffat överfallslarm i fall om att någon skulle komma. Jag ser mig alltid över axeln en extra gång......kollar över min bil innan jag kör iväg på morgonen. Jag ångrar inte att jag tog beslutet att försöka hjälpa någon annan. Hade jag varit i den situationen hade jag också varit glad om nån hade försökt hjälpa mig.
Det lustiga är att jag hör hur folk runt mig pratar..... hahahaha säger jag bara. Pröva att gå i mina skor!!!! Jag klagar inte på mitt liv, för jag har ett roligt jobb med de bästa kollegorna som finns där när man behöver. Med de "vännerna" jag har/haft behöver man inga fiender. Jag vet vad som sägs men det är jävligt tråkigt att det är de som är mest nyfikna som snackar mest skit!!!!! Vad jag vet så är det också de som mår sämst.... Jag har gått igenom en skilsmässa, har mina barn på heltid, jobbar heltid o.s.v.... det där tugget som nästan alla andra gör. Jag har aldrig mått så bra som när jag blev ensam.... ensam och singel.
Skvallerfaktorn var då otroligt hög och det skvallrades. Jag var den förste att prata för jag var så förbannad!!! Nu snart 4 år senare får jag höra att det var fel..... fastän det var några otroligt nyfikna, frågvisa och hörgiriga människor som ville ta del och veta vad som försiggick.
Jag har också gjort mina misstag i livet....att prata förtroligheter med fel personer och det kostar i både tid och vänner. Det finns alltid människor runt oss som vill oss illa konstigt nog. Vad det gäller min skilsmässa, min föredetta så tror jag inte att en del ska yttra sig överhuvudtaget för fan vad skit ni/vi har pratat, hahahaha!!!!
Förstår inte vad problemet är??? Jag klarar mig vad som än händer och har inga problem med att stryka folk ur mitt liv på något vis. Människor som själva går och trycker och mår skit men frotterar sig i andras elände är INGET som jag behöver eller vill veta av.
Ibland är det nyttigt att börja om och se livet från ovan med lite perspektiv på det. Det ger en fräschhet åt vardagen som man inte anade innan.
Kommentarer
Trackback
