Den osminkade verkligheten!!
Hur kul är verkligheten för var och en av oss egentligen??? Tänker vi så någon gång?? Vi sminkar upp livet till något alldeles extra, fantastiskt, blänkande, gnistrande och felfritt. Vi lägger lager på lager på lager för att det ska se så bra ut som möjligt... och för vem gör man det?? Jag förstår inte hur det har blivit så här med all denna livspress och prestationsångest. Det är lika illa för både män och kvinnor!!! Mår vi bra av det?? Ta mig tusan så gör vi inte det. Det är något som är säkert!!! Vi ska utbilda oss, bygga bo, skaffa karriär och tjäna muchos deniros, träffa en partner och resa, bygga ett nätverk tillsammans, fika och shoppa. Vi får inte glömma att träna och detoxa för att sedan gå och fika och shoppa igen. Ett viktigt moment är ju självklart att hålla koll på bloggen eller facebook så vi kan uppdatera vår staus om vad vi gör och vem vi gör det med.
Detta gör vi oftast med vänner inte med vår partner.....
Jag ska säga att jag är skild sedan snart 4 år tillbaka och ser skillnader i hur man umgås i relationer nu än för 20 år sedan. 20år sedan är inte jättelängesedan!! Utelivskulturen har förändrats drastiskt. Idag går vi tjejer ut för oss själva och killarna går ut på sitt håll. Varför???!! vad hände med att gå ut tillsammans???
Det må hända att jag är gammalmodig i mitt tänkande kring partnerrelationer, men det går åt helsike och det med musik. Vi separerar hej vilt som inget hade hänt nu för tiden. Många skaffar nya partners och gör samma sak igen. Jag tror på att ta lärdom av sina misstag och att inte göra dem igen.
Mina föräldrar har i år varit gifta i 50 år!!
Jag pratar med dem ofta och de säger att tillit är nyckelordet.... Tillit.... Det är längesedan jag hörde att någon sa att de har tillit till sin partner. Jag hade inte heller det i slutet på mitt äktenskap.... och ni kan tro att jag sminkade och spacklade livet för ingen skulle se hur jävla dåligt det var. Inget fungerade!!!!
Vad hände??
Jag blev med bebis, börjad plugga, blev med bebis, vi byggde hus, jag blev mer självständig och starkare som individ och klarade mig själv och jag fick ett eget nätverk. Det föll inte i god jord hos min partner tyvärr så det sket sig efter 15 år tillsammans.
Detta är bara några moment som gjorde att vi gick skilda vägar. Plussa på det ovannämda så förstår vi snart att vi inte ens kan få grundpelarna att stå stadigt. Vi måste bromsa upp och vårda våra kärleksrelationer på ett annat sätt än vi gör idag för då behöver vi inte sminka livet utåt.
Vi kanske inte känner våra partnerrelationer egentligen eller så tror vi att vi gör det? Det kanske är just därför vi sminkar verkligheten och och håller oss sysslesatta med så mycket annat än just relationskapande arbete.
Det är lite häxjakt på den som är singel idag och speciellt om man är förälder. Jag såg hur min omgivning förändrades när jag blev ensam med 2 små barn. Jag förändrades också såklart. Det jag vill komma åt är att det är inte riktigt okej i folks ögon som lever i tvåsamhet att jag/vi fixar det och faktiskt har en valmöjlighet att kunna välja OM jag/vi vill gå med någon hem på fredagsnatten efter krogen exempelvis. Att jag/vi står med gott självförtoende och tror på mig/oss själv och vågar ta mig/oss ton fasän jag /vi är ensamstående. Jag/vi har ingen anledning att sminka mitt/vårat liv för det är ibland för jävligt med griniga unga och jag/vi själv kan också vara en riktig surkärring/gubbe. Man får lov att vara det när tvätten hopar sig, diskmaskinen är full, det är bråk om ungarnas läxor, middagsmaten inte är tinad, pengarna sinar och det ligger tre dagars smulor under köksbordet.
Hahahaha det roliga är att vi alla har det så här vare sig man lever ensam eller i tvåsamhet, skillnaden är att jag/vi slipper bråka om vem som ska göra vad ;).
Jag tror från djupet att om vi slutar sminka upp våra liv på det sätt som vi gör idag skulle vi må väldigt mycket bättre för vi hade gjort upptäckten att äktheten är det viktiga. När vi lagt på för mycket smink har vi snart glömt hur allt såg ut och var. Då kommer desperationen och man tar bort alltsamman istället för att ta av ett lager i taget och se var äktheten försvann.
Ta vara på varann// Ina
Detta gör vi oftast med vänner inte med vår partner.....
Jag ska säga att jag är skild sedan snart 4 år tillbaka och ser skillnader i hur man umgås i relationer nu än för 20 år sedan. 20år sedan är inte jättelängesedan!! Utelivskulturen har förändrats drastiskt. Idag går vi tjejer ut för oss själva och killarna går ut på sitt håll. Varför???!! vad hände med att gå ut tillsammans???
Det må hända att jag är gammalmodig i mitt tänkande kring partnerrelationer, men det går åt helsike och det med musik. Vi separerar hej vilt som inget hade hänt nu för tiden. Många skaffar nya partners och gör samma sak igen. Jag tror på att ta lärdom av sina misstag och att inte göra dem igen.
Mina föräldrar har i år varit gifta i 50 år!!
Jag pratar med dem ofta och de säger att tillit är nyckelordet.... Tillit.... Det är längesedan jag hörde att någon sa att de har tillit till sin partner. Jag hade inte heller det i slutet på mitt äktenskap.... och ni kan tro att jag sminkade och spacklade livet för ingen skulle se hur jävla dåligt det var. Inget fungerade!!!!
Vad hände??
Jag blev med bebis, börjad plugga, blev med bebis, vi byggde hus, jag blev mer självständig och starkare som individ och klarade mig själv och jag fick ett eget nätverk. Det föll inte i god jord hos min partner tyvärr så det sket sig efter 15 år tillsammans.
Detta är bara några moment som gjorde att vi gick skilda vägar. Plussa på det ovannämda så förstår vi snart att vi inte ens kan få grundpelarna att stå stadigt. Vi måste bromsa upp och vårda våra kärleksrelationer på ett annat sätt än vi gör idag för då behöver vi inte sminka livet utåt.
Vi kanske inte känner våra partnerrelationer egentligen eller så tror vi att vi gör det? Det kanske är just därför vi sminkar verkligheten och och håller oss sysslesatta med så mycket annat än just relationskapande arbete.
Det är lite häxjakt på den som är singel idag och speciellt om man är förälder. Jag såg hur min omgivning förändrades när jag blev ensam med 2 små barn. Jag förändrades också såklart. Det jag vill komma åt är att det är inte riktigt okej i folks ögon som lever i tvåsamhet att jag/vi fixar det och faktiskt har en valmöjlighet att kunna välja OM jag/vi vill gå med någon hem på fredagsnatten efter krogen exempelvis. Att jag/vi står med gott självförtoende och tror på mig/oss själv och vågar ta mig/oss ton fasän jag /vi är ensamstående. Jag/vi har ingen anledning att sminka mitt/vårat liv för det är ibland för jävligt med griniga unga och jag/vi själv kan också vara en riktig surkärring/gubbe. Man får lov att vara det när tvätten hopar sig, diskmaskinen är full, det är bråk om ungarnas läxor, middagsmaten inte är tinad, pengarna sinar och det ligger tre dagars smulor under köksbordet.
Hahahaha det roliga är att vi alla har det så här vare sig man lever ensam eller i tvåsamhet, skillnaden är att jag/vi slipper bråka om vem som ska göra vad ;).
Jag tror från djupet att om vi slutar sminka upp våra liv på det sätt som vi gör idag skulle vi må väldigt mycket bättre för vi hade gjort upptäckten att äktheten är det viktiga. När vi lagt på för mycket smink har vi snart glömt hur allt såg ut och var. Då kommer desperationen och man tar bort alltsamman istället för att ta av ett lager i taget och se var äktheten försvann.
Ta vara på varann// Ina
Kommentarer
Trackback
