27 mars.
Idag är den 27 mars 2012. Solen lyser och det är jättevarmt. Har varit ute med ungarna, en kompis till dem och en vän till mig. Packade ryggsäck med nystekta pannkakor, saft, kex och nykokt kaffe. En dag i solen tecken är något extra så här på vårkanten när man ser vitsipporna, tussilago och grisen Pigge på Emaus. Då är det vår <3!!
Skönt är väl det.
Vi lämnar snö, regn och kyla för att gå mot sol, värme och det underbara ljuset.
Ljus.. Ljus i livet är ett annat sorts ljus som kan lysa upp tillvaron. Sådant ljus har de allra flesta jag känner. Ibland får man nya ljus eller så får gamla ljus ny flamma.
Jag har fått ett nytt och ett gammalt har fått eld igen. Min yngste brorson är det nya och min yngste storebror har kommit in i livet igen.
Det har förflutit många år men jag är så otroligt glad att de vill vara en del i mitt liv och mina barns liv. Mina barn har fått en morbror till och jag har fått min bror tillbaka och det känns som den där pusselbiten som saknats fallit på plats. Känns som jag varit lite stympad i själen.... själen har gått ojämnt.
Människor har frågat hur det är med min bror och jag har lite lätt svarat att jag inte har en aning, för det har jag oftast inte vetat. Jag har försökt att inte bry mig för det har varit tufft att inte veta och när jag har fått veta så har det gjort så satans ont. Han är min storebror och jag är stolt över honom!!!!
Jag kanske skulle skriva en bok om allt som hänt i livet med syskon, vänner och skilsmässa??
Undrar vad den skulle heta?? Jag får klura på det.
Skulle bli många skratt och tårar på vägens gång.
Kom på det nu att jag har nästan glömt hur det var att vara lillasyster!! Det är en väldigt skön känsla när storebror kramar om en och säger att man faktiskt är bra som man är =).
Blod är tjockare än vatten och vad som än händer så är detta ett gnistrande ljus i mitt liv just nu.
Börja om!!!!
Jag insåg för länge sedan att jag absolut inte är perfekt, men det är det fan ingen annan heller som är. En skön vetskap att bära med mig just nu när jag börjar om... Det låter kanske klyschigt och slitet att uttrycka sig på det viset, men jag struntar i det.
Sedan december 2011 har jag förstått hur rädda vi är för att sticka ut hakan för andra människor. Jag har den erfarenheten idag!! Samhället är inte till för oss som vill väl och som vågar visa civilkurage. Några goda saker jag fått utav det är ett rent samvete och jag vet att jag inte kan göra mer än det jag har gjort. Jag har flyttat, varit sjukskriven, bytt skola för barnen och varit livrädd. Har haft panikångest skaffat överfallslarm i fall om att någon skulle komma. Jag ser mig alltid över axeln en extra gång......kollar över min bil innan jag kör iväg på morgonen. Jag ångrar inte att jag tog beslutet att försöka hjälpa någon annan. Hade jag varit i den situationen hade jag också varit glad om nån hade försökt hjälpa mig.
Det lustiga är att jag hör hur folk runt mig pratar..... hahahaha säger jag bara. Pröva att gå i mina skor!!!! Jag klagar inte på mitt liv, för jag har ett roligt jobb med de bästa kollegorna som finns där när man behöver. Med de "vännerna" jag har/haft behöver man inga fiender. Jag vet vad som sägs men det är jävligt tråkigt att det är de som är mest nyfikna som snackar mest skit!!!!! Vad jag vet så är det också de som mår sämst.... Jag har gått igenom en skilsmässa, har mina barn på heltid, jobbar heltid o.s.v.... det där tugget som nästan alla andra gör. Jag har aldrig mått så bra som när jag blev ensam.... ensam och singel.
Skvallerfaktorn var då otroligt hög och det skvallrades. Jag var den förste att prata för jag var så förbannad!!! Nu snart 4 år senare får jag höra att det var fel..... fastän det var några otroligt nyfikna, frågvisa och hörgiriga människor som ville ta del och veta vad som försiggick.
Jag har också gjort mina misstag i livet....att prata förtroligheter med fel personer och det kostar i både tid och vänner. Det finns alltid människor runt oss som vill oss illa konstigt nog. Vad det gäller min skilsmässa, min föredetta så tror jag inte att en del ska yttra sig överhuvudtaget för fan vad skit ni/vi har pratat, hahahaha!!!!
Förstår inte vad problemet är??? Jag klarar mig vad som än händer och har inga problem med att stryka folk ur mitt liv på något vis. Människor som själva går och trycker och mår skit men frotterar sig i andras elände är INGET som jag behöver eller vill veta av.
Ibland är det nyttigt att börja om och se livet från ovan med lite perspektiv på det. Det ger en fräschhet åt vardagen som man inte anade innan.
